2018-08-18 Vive la France!
Det handlar om de aktivas villkor, inte endast om spelets. ST kan inte längre köpa och sälja tid åt ATG på de aktivas bekostnad. Travets senaste storm har handlat om spelarinformation på bekostnad av tränarnas frihet att in i det sista innan start justera hästarnas utrustning efter dagsform och humör. Spelarnas kontrollbehov måste tillfredsställas till varje pris, även till priset av sämre prestationer från hästarna. Nu senast funderar Ola Lernå på om inte jänkarvagnen ska förbjudas.
– Det har varit ett lyxliv i organisationen alldeles för länge och vi måste anpassa oss till dagens situation och morgondagens utmaningar, deklarerar Cyril Linette till dagliga franska travtidningen Paris-Turf, (VD i PMU)
Det är en pokal som heter duga. Vive la France!
Ovanstående kommer från en artikel i Sulkysport av Claes Freidenvall I samma artikel kan vi läsa:
Spelbolaget drabbas
Trav- och galoppsportens prispengar har hållits uppe de senaste åren i Frankrike tack vare att franska travförbundet stoppat in ”gamla pengar”, men istället för att tvingas sänka prispengarna i loppen när spelet minskar börjar hästsporten med sina sparåtgärder i rätt ände, det vill säga med spelbolaget PMU.
Sportens aktörer, alltså ägare, uppfödare, tränare och aktiva ska inte drabbas i första hand, utan det är spelbolaget som får ta ”smällen” först, vilket förstås är en självklarhet i ett land där HÄSTEN – och inte spelbolaget – är i centrum!
Det är en direkt passning till hur vi istället kunde ha gjort år 2014.
Pokalens idé var att skapa högre ekonomisk bärkraft i vårt eget spelbolag ATG. Den stora skillnaden var att trots sportens ytterst bekymmersamma läget så var det två helt olika synsätt som följde med pokalens beslut jämfört med dagens beslut i Frankrike.
I Sverige fick hästen, hästägarna ,uppfödarna och sportens aktiva ta risken och stå tillbaka för spelbolagets satsningar. I tävlingsprogrammet infördes dessutom saxade tävlingar. Det utgjorde ett markant slag mot svensk travsports hjärta, storbanorna, och framförallt Solvalla. Det slog ihjäl besöksintresset både in- som utvärtes.
Hästägarna och sporten fick ta smällen trots att rekryteringssiffrorna tydligt visade att sporten stod inför hästbrist, dvs brist på nya hästägare och ekonomisk bärkraft för såväl proffs som amatörer.
Amatörsporten skickades rakt ned i diket redan 2001 när lunchtravet infördes. Få amatörer kan bedriva hobbyverksamhet under arbetstid.
Den försämrade bärkraften visade sig sedan som ett mörkt moln 2011 då lokala skattemyndigheter tvivlade på branschens försörjning. Kvittning av moms, och ibland även förlustavdrag i näringsverksamhet för såväl uppfödare som hästägare, blev ifrågasatt. Sporten hyssjades till tystnad.
Vad behöver göras 2019?
1) Vi utformar ett tävlingsprogram som dels utgår från storbanornas hästbestånd, med fasta egna tävlingsdagar för Solvalla, Jägersro, Åby, Bergsåker.
2) Vi utgår från hästbeståndets demografiska faktaunderlag och vänder reseströmmarna inom vardagstravet.
3) Vi ökar antal tävlingsdagar kring vissa banor med stort hästbestånd, däribland Solvalla, Boden, Gävle, Halmstad och Jägersro, vilket påverkar ägandet och de aktivas miljö och ekonomi på ett tydligt och positivt sätt.
4) Vi ser till att sportens avtal med staten utgår från de förarbeten och beslut som gällde när ATG bildades 1974. De krav och riktlinjer som då gällde måste återinföras, inte på ett år, men på tre till fem år. Kostnadstäckningsgraden måste återställas för travsportens kollektiv och prioriteras för sportens främsta utvecklare, dvs för dem som bedriver näringsverksamhet.
5) Samtidigt som vi prioriterar näringen måste den folkliga förankringen ökas genom stora satsningar på en bred amatörsport. Travsporten och de politiska företrädarna ska tillse att amatörer ges speciella villkor, undantag och fördelar i sin hobbyverksamhet.
6) Sportens egen organisation ST måste återgå till att vara en servicefunktion för travsällskapen och halvera sina kostnader. Samtidigt måste hästägandets företrädare både horisontellt och vertikalt kräva skyndsamma åtgärder. Det gör vi genom trovärdig och oberoende samverkan mellan hästägarna i en ny organisationsmodell.
En sådan styrning kräver att styrelsen i ST ser till att deras tjänstemän gör om och gör rätt när det gäller tävlingsprogrammet för 2019. När ST nu beslutar att ta bort det s k "showdown"-loppet, för att använda resurserna på ett bättre sätt nästa år, ser vi det som ett gott tecken att ST lyssnar på sportens företrädare.
Om fem månader får sportens nya möjligheter och det sker inte genom att dela enkelsäng med ATG och slänga bort nyckeln till sovrummet. Sportens nya möjligheter ligger i nya samarbetspartners där ATG är en av flera. Sällskapen, som är ägare både till sporten och till spelbolaget ATG, måste tvinga fram kostnads- och strukturåtgärder som utvecklar sporten, dvs inte i dess motsats att avveckla sporten. Vilka travsällskap vågar anta och leda denna utmaning?