The Owners Day 2014
Solvalla Hästägarförening har genomfört ännu ett arrangemang kring The Owners Day.
Travkompaniets Maharajah demonstrerar för hästägrna.
Loppet vanns sedan av Checco Boko och Jorma Kontio, i ledning från start till mål. Hans namn kommer att graveras in på vandringspriset som skall vinnas av samma ägare tre gånger för att bli ständig egendom. Ägaren, Familjen Andersson Trav AB i Järfälla, tog sin första inteckning i priset.
Som vanligt bjöd Solvalla HF alla hästägare med starthäst på buffé i festvåningen. Restauratören Stockholm Fisk stod för mycket god mat och gästerna var glada och uppspelta. Arrangemanget blev mycket lyckat ur det perspektivet. Vi uppmärksammade även våra viktiga hästskötare denna dag genom genom att bjuda dem på middag på Pershing.
Det var mindre lyckat ur en del andra perspektiv. I år kände vi oss tvungna att tacka våra trogna sponsorer för gott samarbete under många år, men att tacka nej till deras sponsring av arrangemanget för 2014. Vi skänkte istället loppen till lokalföreningarna på Solvalla.
Vi tyckte inte att vi kunde erbjuda den upplevelse på plats som våra betalande sponsorer är värda. Vi vet alla, som följer travet på Solvalla, att saxningen av loppen i V86 har förstört en stor del av nöjet för banpubliken.
Detta till trots uppmanade vi alla våra medlemmar, bla via sociala media, att ändå dyka upp just denna kväll. Även alla de som av princip vägrar besöka banan så länge saxningen pågår. Vi vet inte om vi lyckades övertala några, men det spelades mer till Solvalla den här kvällen än vad det har gjort på mycket länge. Vi tror att det kan ha varit de sportsligt goda och spelvärda loppen som var orsak till det.
Manifestation för hästägarna
Vi hade inför tävlingarna även planerat en fredlig manifestation för en allt större skara hästägare som har bekymmer med att finansiera sitt hästägande med hjälp av prispengar. Att äga häst är inget för den som vill bli rik. Hästägande har alltid kostat mer i pengar än vad det betalar igen. Eftersom vi alla älskar vår sport fortsätter vi ändå att tävla med våra hästar trots att vi får gräva djupt i plånböckerna när räkningarna skall betalas. Dessvärre har vi kommit till ett läge där väldigt många inte kan motivera kostnaderna för sig själva längre. Det kan vi se på alla som ger upp sitt hästägande helt eller de som väljer att istället äga hästar utomlands.
Manifestationen gick ut på att alla som värmde skulle köra i gröna t-shirts som vi tillhandahöll. Vi ville att många skulle få chans att visa sitt stöd för oss hästägare. Vår önskan var att de ledande inom sporten skulle förstå att många delade vår uppfattning och att smärtgränsen nu var är nådd.
Vi hade även beställt hederstäcken med tryckta budskap om önskade förändringar. I propositionen till loppen fanns det angivet att hederstäcken skulle delas ut. När det tryckta programmet kom var det borttaget. Istället kallades vår förening till ett möte med bestämmande potentater inom sporten. På mötet fick vi veta att banans personal inte skulle lägga några täcken på vinnande hästarna.
När kuskarna skulle hämta de gröna tröjorna inför värmningarna fick de veta att de skulle beläggas med böter om de körde i dem. Man hänvisade till reglementet som man under inga omständigheter tänkte ge avkall på denna Hästägardag. Vi vill passa på att tacka alla er modiga som ändå körde i våra tröjor. (Skicka eventuella böter till oss så betalar vi dem!). Vi förstår att det finns stöd för vår sak bland travets aktiva även om det är många som av olika skäl inte öppet vågar visa det. Historiskt vet vi att det av sportens beslutande representanter vid andra tillfällen tydligt har visats hur de går för dem som inte tiger still eller samtycker.
Det är givetvis inte så att vi hästägare inte förstår att förtroendevalda i travsportens ledning inte vill att sportens inre konflikter skall spelas upp inför öppen ridå och visas på TV. Det förstår vi mer än väl. Det vill inte vi heller, men man ger oss inte något val när man inte nöjer sig med att köra över oss hästägare bara en gång. Man backar och kör över oss gång på gång.
Vi trodde förstås inte på någon omedelbar omsvängning eller något jubel. Vad vi däremot inte hade väntat oss var att man från ansvarigt håll, som katten, skulle krafsa över allt som inte anses vara rumsrent och därför inte bör visas i svenska folkets vardagsrum på TV. Vi hade definitivt inte hoppats att den snygga fasaden på framsidan skulle visa sig vara viktigare att försvara av förtroendevalda och tjänstemän än att reda ut den fula verkligheten på bakgården.
Det gjordes dock en eftergift, vi fick löfte om att hänga upp våra täcken på E-läktaren, dvs på en plats dit varken banpublik eller TV-kameror når när det inte är Elitlopp. Behöver vi säga att vi tyckte att det var en dålig idé? Vi hängde upp dem en kort stund och tog lite bilder på täckena och på en öde läktare.
Tråkiga slutsatser
Slutsatsen vi kan dra av den senaste veckans samlade erfarenheter är att vi hästägare är helt ensamma på banan. Detta trots att det i travsportens organisationers olika styrelser sitter representanter som säger sig driva hästägarnas frågor. Att det inte är märkbart måste tyda på att någonting är fel. Kan det vara så att många av de som säger sig vara våra representanter för länge sedan slutat vara hästägare och inte längre känner till vilken verklighet vi hästägare lever i?
Efter alla turer runt genomförandet av årets The Owners Day har vi fått veta vår verkliga plats i travets näringskedja. Den vetskapen ger oss utrymme att agera för vår sak och själva ta ansvar för detsamma. Vi vet var vi står och kommer i fortsättningen att helt agera efter det.
Till alla er förtroendevalda i travsällskapens styrelser och sportens olika organisationer som ägnar er åt läpparnas bekännelser, som pratar om att en förändring är nödvändig, att hästägandet ska sättas i centrum, men sedan vänder oss hästägare ryggen när strålkastarna släckts, har vi bara en sak att säga: -Vi kommer inte att tro er förrän ni med aktiv handling visar att ni menar allvar.
Vi blir färre och färre som har möjlighet och råd att hålla häst. Konsekvensen kommer med posten och den känner vi numera alla till, färre hästar till start, sämre kvalitet på loppen, mindre pengar från spelet och mindre pengar in till sporten. Resultatet av den ekvationen kan vi nog alla räkna ut.