2018-12-17 Ny spelmarknad skapar nödvändiga näringsförutsättningar
Årets sista nummer av den utmärkta publikationen Travhästen, utgiven av ASVT, har skickats ut till medlemmarna. I ledaren går föreningens ordförande till försvar för de centrala BAS-förbundens rätt att ingå som fullvärdiga medlemmar i ST's fullmäktige. Han väljer helt att bortse från det faktum att de inte äger några travbanor.
FNs generalförsamling 1960 (foto: www.netpublikationer.dk)
I bästa fall består de centrala BAS-förbunden av lokala intresseföreningar vid banorna. I den kategorin ingår inte ASVT, som saknar egen lokal förankring på många banor. Precis som ordföranden själv argumenterar kan valda representanter utan vidare avgå ”utan att det kostar dem en enda krona” och i värsta fall lämna kvar oreda som travbanorna sedan har ansvaret för att röja upp.
Att det en gång har införts i stadgarna, att BAS-föreningar kan vara medlemmar, betyder inte att tanken den gången var fel. Stadgar kan alltid ändras, vilket också måste vara målet i det här fallet. Vi behöver en demokratisk ordning i ST's fullmäktige som fungerar för ägarna till travbanorna, dvs att förutsättningarna enligt dagens verklighet harmoniserar med vår framtid.
Ägarna måste stå fria att fatta egna beslut på företagsekonomiska grunder och där röstetalen inte påverkas av särintressen. Att BAS-förbunden är inbjudna till förtroenderådet är helt i sin ordning, men att de med ett avsevärt stort antal mandat deltar i besluten blir ett demokratiskt feltänk.
Låt oss betrakta situationen från en annan vinkel. Om ASVT vill påverka utvecklingen för svensk travsport måste föreningen inse att den gör bättre nytta om den inte binder upp svansen på sig själv. Att först delta i beslut som ”ägare”, och sedan stå fri att självständigt och opåverkade driva frågor emot de beslut som man har varit med att fatta, är två oförenliga storheter. Det är direkt odemokratiskt för medlemmarna i ASVT, som till och från kommer att stöta på motstånd från sin styrelse, inte i själva sakfrågorna, utan därför att styrelsen försöker balansera på två stolar. Risken för jäv blir uppenbar.
I ledaren beskriver Ingemar Alin hur hela BAS har känt sig hotade av krafter som vill förminska deras travpolitiska inflytande. Han ställer den retoriska frågan: ”- Låter det inte absurt?”. Det kunde det ha gjort om så hade varit fallet. Dessa "hotfulla krafter" är istället ute efter att öka föreningsmedlemmarnas inflytande och lokala förankring. Alla intressegrupper inom sporten ska ha rätt att driva sina frågor, med det måste göras på rätt spelplan i rätt ordning och enligt demokratiska spelregler. Genom oheliga allianser i STs fullmäktige får både travsällskapens medlemmar och medlemsföreningarna i BAS-förbunden ett förminskat inflytande. Vänd på steken och sätt in tunga representanter för travbanorna med rösträtt i t ex TR's stämma, i Travhästägarna eller varför inte i ASVT? Låter inte det absurt?
För övrigt råder inga motsättningar om att travsporten står inför förändringar som vi aldrig har gjort förr. Genom den av Riksdagen beslutade omregleringen ska ägarna sluta avtal med spelbolagen. Nya affärsmässiga stimulanser kan då tillföras travsporten. Det är därför av största vikt att banorna är fria att göra sina egna överväganden och fatta egna demokratiska beslut i sina sällskap, utan att ST utfärdar myndighetsdirektiv.
Nya aktörer kommer in på den svenska spelmarknaden, vilket Alin mycket riktigt påpekar, och som han menar är en problematik som vi inte vet hur den slutar. Vi vet en sak och det är att sportens eget spelbolag kommer att konkurrensutsättas. Vi vet också hur marknadskrafterna fungerar, Det gäller även för ATG, trots att ST under årets sista timmar försöker knyta upp travsällskapen för att ge deras egenägda bolag konkurrensfördelar. Spelbolagen blir i framtiden travbanornas kunder. Tidigare har ATG enväldigt avsatt de pengar man anser att man har råd att avvara för att banorna ska kunna sköta drift och betala prismedel. De kunder som i framtiden är intresserade av att köpa banornas produkter ska också betala ett marknadspris för dem.
Bästa sättet att hålla ihop en familj är kanske att inte längre låsa in familjemedlemmarna. Fångar har en tendens att försöka fly. En samvaro som bygger på öppenhet och fri vilja lönar sig längden. Någon annan avsikt kan inte heller de självständiga ekonomiska föreningarna - travsällskapen - ursprunglingen ha haft när de gemensamt och tillsammans bildade serviceorganisationen Svensk Travsports Centralförbund (STC).
Som Alin skriver delar vi alla samma önskan att få en travsport som lever och utvecklas i framtiden, för allas bästa, även om vi har delade meningar om vilken väg vi ska gå för att komma dit.