2018-07-23 Sju svåra år och en torrsommar
Analysen av svenska travhästars jordenruntresa fortsätter. Vid ST's styrelsemöte den 24 maj behandlades tävlingsprogrammet för 2019. Några större förändringar planeras inte. Varför?
Se protokollsutdrag nedan:
7§ Tävlingsdagar 2019
Sportchef Petter Johansson presenterade förslag till tävlingsplanering 2019. STs sportavdelning har tillsammans med ATG tagit fram ett förslag till hur många tävlingsdagar som är lämpligt att arrangera i Sverige 2019 för sporten och spelet. Vid fördelningen av tävlingsdagar har samma regelverk och parametrar som de senaste åren använts. Förslaget är att behålla antalet tävlingsdagar, totalt 875 ca: 8 850 lopp, 759 ordinarie och 116 Breddloppsdagar/extra dagar. Små korrigeringar angående ordinarie/breddloppsdagar kan ske under planeringen. Utöver detta presenterades också förslag på V75-schemat samt V86 sommar som har arbetats igenom tillsammans med ATG och godkänts av deras berörda tjänstemän. ST har även haft en dialog med sällskapen, där samtliga har haft möjlighet att komma till tals gällande aktuellt schema i samband med sportchefsmötet 15-16 maj.
Styrelsen beslutade: Att godkänna följande punkter enligt förslaget för vidare behandling i ATG:s styrelse:
• Antalet tävlingsdagar totalt i Sverige 2019
• Fördelning av tävlingsdagar 2019
• Schema för V75 och V86-sommar för 2019
Tävlingsprogrammet - utformning och innehåll
Vad finns det för faktaunderlag som stödjer beslutet om i princip ett oförändrat tävlingsprogram? Jag har haft förväntningar på och haft förtroende för den kompetensförstärkning som har tillförts styrelsen. Men var finns den lyhördhet mot sporten som har kunnat uppfattas tidigare? Vart tog det vita papperet vägen som förtroenderådet informerades om och som vi även kunde läsa om i en tidningsintervju med den nya styrelseordföranden? Var finns STs styrelseordföranden? Hennes frånvaro i en transparent välkomnande debatt lyser tydligt som polstjärnan.
2019 är om- och avregleringens år. Att ST utarbetar tävlingsscheman i samarbete med spelbolaget ATG må vara av födsel och ohejdad vana. För ST är ATG givetvis en framtida partner. Den 1 september i år vet Svensk Travsport vilka övriga spelbolag som också vill vara med i matchen. När styrelseprotokollet meddelar att tävlingsprogrammet godkänts av ATGs tjänstemän uppstår frågan hur kravet på konkurrensneutralitet och ett seriöst anbudsförfarande är tänkt att verkställas? Att ST's styrelse förordar ett oförändrat tävlingsprogram är direkt anstötligt sett till vår sports negativa utveckling kring antalet hästar och hästägandets nyckeltal, ekonomi och rekrytering.
Sport och spel på lika villkor
Lika villkor innebär även att travsällskapen har möjlighet att välja att sova i dubbelsäng med fler partners och med olika spelprodukter, helt naturligt med avsikt att stärka den egna banans utveckling.
Tävlingsprogrammets utformning är långt ifrån en “sportchefsfråga”. Förankringsprocessen tillhör alla banors styrelser, samt givetvis banornas hästägare och aktiva. Landets sportchefer ska medverka i arbetet med hur sporten i högre grad ska utgå från den egna banan. Den politiska makten tillhör ägarnas styrelser i evighet, amen.
Banans rätt att arrangera travtävlingar ska gälla lika för alla banor och utgå ifrån antalet hästar och hästägare runt den egna banan. Det var där sportens utveckling började och det är dit vi måste återvända för en lyckad rekrytering. Hemmasporten måste aktivt stödjas för att återvinna publik, hästägare och spelare.
Utifrån den aspekten är vi i Solvalla HF oerhört tacksamma för att vårt eget travsällskap tillfrågar oss om omfattning och kvalitativt innehåll i kommande tävlingsprogram. ST har tyvärr inte förmått att hjälpa landets travbanor att uppfylla sitt rekryteringsuppdrag. Vad som är hönan eller ägget är okänt förutom att de ursprungliga faktorer som styrt tävlingsprogrammets utformning inte längre tillämpas på lika villkor för alla banor.
Det blir uppenbart vid studie av Solvallas region att sju grannbanor inom en radie av 224 km, med bra allmän väg i båda körriktningarna, har olika och lägre krav på antal hemmahästar för att få arrangera en tävlingsdag än vad Solvalla har.
Solvalla måste i genomsnitt ha tjugo startande hemmahästar för en tävlingsdag medan andra i travsverige behöver betydligt färre. Vi vet att ST har koll på var hästarna finns, men varför behöver inte alla banor ha hästarna hemma?
Solvalla har en enastående tränarkår, som alltid tar med sig stora delar av priskakorna hem vart de än åker. Trots det vill vi hästägare tävla på vår hemmabana i vardagstravet. När vi inte har tillräckligt med tävlingsdagar har vi inte heller tillräckligt antal av passande propositioner. Vi blir därför tvungna att resa när det istället borde vara fler som reser till oss.
ST är väl medvetet om problematiken. I en tabell ST-statistik har man sammanställt information om hur hemmastarterna ser ut kring alla banor. Den avser hela tävlingsåret 2017. Vad tabellen givetvis borde ha kompletterats med är från vilka banor bortahästarna kommer och hur ofta.
Spelet styr sporten
Sportens tävlingsprogram är, som styrelseprotokollet anger, ett beställningsjobb från spelbolaget ATG, som utan sportsliga ägardirektiv från ST, tillåts prioritera sitt uppdrag för att optimera spelet. Det har gett negativa konsekvenser för de aktivas arbetsförhållanden, hästhälsan, den allmänna samhällsmiljön, samt skenande resekostnader. Allt detta sammantaget har bidragit till att rekryteringen av hästägare och nya hästar har klappat ihop.
Att transportkostnaderna i vardagstravet tar en allt högre andel av prismedlen är ingen överdrift. Eftersom majoriteten av hästarna tvingas resa till minoriteten blir denna konsekvens automatisk.
Utdrag ur ST-tabell: Alla banor i Sverige 2017
Totalt antal starter: 94 276
varav hemmastarter proffstränade hästar: ./.18 400
varav hemmastarter amatörtränade: ./. 15 478
Summa hemmatränade hästar: 33 878
Summa bortatränade hästar: 60.398
Det genomsnittliga antalet hemmastarter är 36 procent
Det genomsnittliga antalet bortastarter är 64 procent
Antal hemmastarter drar en kostnad om 500 kr per häst enbart för transporten om vi antar att den i snitt åker tio mil t o r till tävlingsbanan och kostar 50 kr per mil. 33.878 starter ger då en kollektiv nota om närmare 17 miljoner kronor per år. Bortamatcherna innebär längre resväg. Snittet mellan våra banor är givetvis annorlunda i vilken del av vårt avlånga land vi lever. Med en knapptryckning och ett bra dataprogram kan vi finna ut exakt varifrån hästarna transporteras och till vilka kostnader.
De olika regionerna har olika avstånd mellan sina tävlingsbanor. Halmstad - Kalmar ger långt över de 40 mil t o r som kalkylen nedan ger. Det gäller alla tävlingsdagars deltagande från en kant till en annan kant, eller från en region till en annan. Det är inte helt ovanligt att ett stort tävlingsstall startar vid saxtävlingarna både på Solvalla och Åby/Jägersro, men hör hemma på Halmstad.
Alldeles oavsett kan vi konstatera att om vi kan begränsa transporterna genom att vända reseströmmarna kommer transportnotan att väsentligt begränsas. Transportnotan om 2.000 kr, dvs om transportören debiterar 50 kr/mil, symboliserar ett reseavstånd om 20 mil till banan och 20 långa mil hem igen. Värdet är f ö exklusive moms, vilket ger en skrämmande hotbild om sporten till del tappar rätten att göra momsavdrag.
Vid multiplikation av de 60.398 bortastarterna får vi en transportnota som överstiger 120 miljoner på årsbasis. Enligt källor i Hästsportens Hus är den alltför blygsam och kostnaderna har istället uppskattats till ca 150 – 200 miljoner kr per år. Till det kommer de aktivas resekostnader, traktamenten, utselningsavgifter, boxhyror och anmälningsavgifter. En enda start kostar lätt 4.000 kr, vilket ger 370 miljoner om året för hästägarens engagemang. Det är kanske den enkla förklaringen till varför så många hästägare stannar hemma. De sparar både tid och pengar. Låter vi i vardagstravet hästarna i större utsträckning starta på hemmaplan kommer även ägarna tillbaka. Här finns upp till 50 miljoner kronor att spara.
I samband med V75-starter utgår transportbidrag med 3 kronor per kilometer för oplacerade hästar. Maximalt belopp är 6.000 kronor. Avståndet beräknas från hästens hemmabana till aktuell tävlingsbana (tur och retur). För hästar uppstallade på filial räknas avståndet från den bana där hästen är uppstallad. Ersättning utgår endast om den sammanlagda sträckan är 600 km eller mer, vilket innebär att ST/ATG tycker att upp till ca 3.000 kr är en rimlig resekostnad för hästägaren att betala för sin oplacerade häst.. Vermotravet erbjuder en annan lösning på problemet kring hästbristen. För att få extra många svensktränade hästar att starta betalade Vermobanan i maj i år ut generösa transportbidrag i åtta av loppen. För varje svensktränad häst som startar får tränaren ett fast belopp på 15 000 kronor i transportbidrag. Dessutom får ägaren ytterligare 5.000 kronor om det skulle bli så olyckligt att hästen blir oplacerad i loppet. Och utöver det bjuder Vermo på logi för hästskötare och tränare. Olika falla ödets lott.
Hemmastarter måste prioriteras
Travsportens beslutsfattare måste ta till sig att tävlingar ska ordnas utifrån var hästarna finns, inte utifrån enskilda banors önskemål att arrangera travtävlingar, oavsett antal egna starthästar. Det får inte vara ett åtagande för de banor, som har egna hästar, att fylla ut startfälten för dem som saknar. Det behövs istället fler tävlingstillfällen till de banor som har hög procent av startande hemmahästar. Framför allt behövs lika villkor för att arrangera tävlingsdagar, dvs samma krav på antal hästar i aktiv träning i förhållande till antal tävlingsdagar.
När det gäller ST's kommande upphandling av tävlingsprogrammets innehåll känner jag mig trygg i förvissningen om att marknadsekonomin är starkare än planekonomin. Inte desto mindre behövs ett vitt papper istället för ett vitt arkiv då ett olyckligt formulerat protokoll andas brist på faktaunderlag och genomtänkt konsekvensanalys.
STs sportstatistik 2014, 2017 och per 15 april 2018
Solvalla har till sina sju närmsta banor Eskilstuna, Gävle, Lindesberg, Mantorp, Romme, Visby, Örebro, ett avstånd om totalt 237 mil eller i snitt 33,8 mil t o r. Tabellen anger antalet aktiva varmblodiga hästar i träning inom det området. Där finns 2018 även närmare 600 kallblod i träning.
Nedanstående tabell visar licensutveckling och hur många hemmahästar i träning som krävs för att Solvalla resp Solvallas grannbanor ska få arrangera en tävlingsdag med totalisatorspel. Som tabellen visar är kravet lägre på grannbanorna än på Solvalla.
Rätten att arrangera travtävlingar med totalisatorspel måste utgå ifrån lika villkor för alla banor. Spelbolagen kommer precis som ATG att utgå från sina villkor. Vilka travbanor och travtävlingar kommer efter omregleringen att vara särskilt eftertraktade av spelbolagen? Sett ur ett hästägarperspektiv måste banor med en stark hemmaprofil bli de som leder travsporten in i framtiden.
7§ Tävlingsdagar 2019
Sportchef Petter Johansson presenterade förslag till tävlingsplanering 2019. STs sportavdelning har tillsammans med ATG tagit fram ett förslag till hur många tävlingsdagar som är lämpligt att arrangera i Sverige 2019 för sporten och spelet. Vid fördelningen av tävlingsdagar har samma regelverk och parametrar som de senaste åren använts. Förslaget är att behålla antalet tävlingsdagar, totalt 875 ca: 8 850 lopp, 759 ordinarie och 116 Breddloppsdagar/extra dagar. Små korrigeringar angående ordinarie/breddloppsdagar kan ske under planeringen. Utöver detta presenterades också förslag på V75-schemat samt V86 sommar som har arbetats igenom tillsammans med ATG och godkänts av deras berörda tjänstemän. ST har även haft en dialog med sällskapen, där samtliga har haft möjlighet att komma till tals gällande aktuellt schema i samband med sportchefsmötet 15-16 maj.
Styrelsen beslutade: Att godkänna följande punkter enligt förslaget för vidare behandling i ATG:s styrelse:
• Antalet tävlingsdagar totalt i Sverige 2019
• Fördelning av tävlingsdagar 2019
• Schema för V75 och V86-sommar för 2019
Tävlingsprogrammet - utformning och innehåll
Vad finns det för faktaunderlag som stödjer beslutet om i princip ett oförändrat tävlingsprogram? Jag har haft förväntningar på och haft förtroende för den kompetensförstärkning som har tillförts styrelsen. Men var finns den lyhördhet mot sporten som har kunnat uppfattas tidigare? Vart tog det vita papperet vägen som förtroenderådet informerades om och som vi även kunde läsa om i en tidningsintervju med den nya styrelseordföranden? Var finns STs styrelseordföranden? Hennes frånvaro i en transparent välkomnande debatt lyser tydligt som polstjärnan.
2019 är om- och avregleringens år. Att ST utarbetar tävlingsscheman i samarbete med spelbolaget ATG må vara av födsel och ohejdad vana. För ST är ATG givetvis en framtida partner. Den 1 september i år vet Svensk Travsport vilka övriga spelbolag som också vill vara med i matchen. När styrelseprotokollet meddelar att tävlingsprogrammet godkänts av ATGs tjänstemän uppstår frågan hur kravet på konkurrensneutralitet och ett seriöst anbudsförfarande är tänkt att verkställas? Att ST's styrelse förordar ett oförändrat tävlingsprogram är direkt anstötligt sett till vår sports negativa utveckling kring antalet hästar och hästägandets nyckeltal, ekonomi och rekrytering.
Sport och spel på lika villkor
Lika villkor innebär även att travsällskapen har möjlighet att välja att sova i dubbelsäng med fler partners och med olika spelprodukter, helt naturligt med avsikt att stärka den egna banans utveckling.
Tävlingsprogrammets utformning är långt ifrån en “sportchefsfråga”. Förankringsprocessen tillhör alla banors styrelser, samt givetvis banornas hästägare och aktiva. Landets sportchefer ska medverka i arbetet med hur sporten i högre grad ska utgå från den egna banan. Den politiska makten tillhör ägarnas styrelser i evighet, amen.
Banans rätt att arrangera travtävlingar ska gälla lika för alla banor och utgå ifrån antalet hästar och hästägare runt den egna banan. Det var där sportens utveckling började och det är dit vi måste återvända för en lyckad rekrytering. Hemmasporten måste aktivt stödjas för att återvinna publik, hästägare och spelare.
Utifrån den aspekten är vi i Solvalla HF oerhört tacksamma för att vårt eget travsällskap tillfrågar oss om omfattning och kvalitativt innehåll i kommande tävlingsprogram. ST har tyvärr inte förmått att hjälpa landets travbanor att uppfylla sitt rekryteringsuppdrag. Vad som är hönan eller ägget är okänt förutom att de ursprungliga faktorer som styrt tävlingsprogrammets utformning inte längre tillämpas på lika villkor för alla banor.
Det blir uppenbart vid studie av Solvallas region att sju grannbanor inom en radie av 224 km, med bra allmän väg i båda körriktningarna, har olika och lägre krav på antal hemmahästar för att få arrangera en tävlingsdag än vad Solvalla har.
Solvalla måste i genomsnitt ha tjugo startande hemmahästar för en tävlingsdag medan andra i travsverige behöver betydligt färre. Vi vet att ST har koll på var hästarna finns, men varför behöver inte alla banor ha hästarna hemma?
Solvalla har en enastående tränarkår, som alltid tar med sig stora delar av priskakorna hem vart de än åker. Trots det vill vi hästägare tävla på vår hemmabana i vardagstravet. När vi inte har tillräckligt med tävlingsdagar har vi inte heller tillräckligt antal av passande propositioner. Vi blir därför tvungna att resa när det istället borde vara fler som reser till oss.
ST är väl medvetet om problematiken. I en tabell ST-statistik har man sammanställt information om hur hemmastarterna ser ut kring alla banor. Den avser hela tävlingsåret 2017. Vad tabellen givetvis borde ha kompletterats med är från vilka banor bortahästarna kommer och hur ofta.
Spelet styr sporten
Sportens tävlingsprogram är, som styrelseprotokollet anger, ett beställningsjobb från spelbolaget ATG, som utan sportsliga ägardirektiv från ST, tillåts prioritera sitt uppdrag för att optimera spelet. Det har gett negativa konsekvenser för de aktivas arbetsförhållanden, hästhälsan, den allmänna samhällsmiljön, samt skenande resekostnader. Allt detta sammantaget har bidragit till att rekryteringen av hästägare och nya hästar har klappat ihop.
Att transportkostnaderna i vardagstravet tar en allt högre andel av prismedlen är ingen överdrift. Eftersom majoriteten av hästarna tvingas resa till minoriteten blir denna konsekvens automatisk.
Utdrag ur ST-tabell: Alla banor i Sverige 2017
Totalt antal starter: 94 276
varav hemmastarter proffstränade hästar: ./.18 400
varav hemmastarter amatörtränade: ./. 15 478
Summa hemmatränade hästar: 33 878
Summa bortatränade hästar: 60.398
Det genomsnittliga antalet hemmastarter är 36 procent
Det genomsnittliga antalet bortastarter är 64 procent
Antal hemmastarter drar en kostnad om 500 kr per häst enbart för transporten om vi antar att den i snitt åker tio mil t o r till tävlingsbanan och kostar 50 kr per mil. 33.878 starter ger då en kollektiv nota om närmare 17 miljoner kronor per år. Bortamatcherna innebär längre resväg. Snittet mellan våra banor är givetvis annorlunda i vilken del av vårt avlånga land vi lever. Med en knapptryckning och ett bra dataprogram kan vi finna ut exakt varifrån hästarna transporteras och till vilka kostnader.
De olika regionerna har olika avstånd mellan sina tävlingsbanor. Halmstad - Kalmar ger långt över de 40 mil t o r som kalkylen nedan ger. Det gäller alla tävlingsdagars deltagande från en kant till en annan kant, eller från en region till en annan. Det är inte helt ovanligt att ett stort tävlingsstall startar vid saxtävlingarna både på Solvalla och Åby/Jägersro, men hör hemma på Halmstad.
Alldeles oavsett kan vi konstatera att om vi kan begränsa transporterna genom att vända reseströmmarna kommer transportnotan att väsentligt begränsas. Transportnotan om 2.000 kr, dvs om transportören debiterar 50 kr/mil, symboliserar ett reseavstånd om 20 mil till banan och 20 långa mil hem igen. Värdet är f ö exklusive moms, vilket ger en skrämmande hotbild om sporten till del tappar rätten att göra momsavdrag.
Vid multiplikation av de 60.398 bortastarterna får vi en transportnota som överstiger 120 miljoner på årsbasis. Enligt källor i Hästsportens Hus är den alltför blygsam och kostnaderna har istället uppskattats till ca 150 – 200 miljoner kr per år. Till det kommer de aktivas resekostnader, traktamenten, utselningsavgifter, boxhyror och anmälningsavgifter. En enda start kostar lätt 4.000 kr, vilket ger 370 miljoner om året för hästägarens engagemang. Det är kanske den enkla förklaringen till varför så många hästägare stannar hemma. De sparar både tid och pengar. Låter vi i vardagstravet hästarna i större utsträckning starta på hemmaplan kommer även ägarna tillbaka. Här finns upp till 50 miljoner kronor att spara.
I samband med V75-starter utgår transportbidrag med 3 kronor per kilometer för oplacerade hästar. Maximalt belopp är 6.000 kronor. Avståndet beräknas från hästens hemmabana till aktuell tävlingsbana (tur och retur). För hästar uppstallade på filial räknas avståndet från den bana där hästen är uppstallad. Ersättning utgår endast om den sammanlagda sträckan är 600 km eller mer, vilket innebär att ST/ATG tycker att upp till ca 3.000 kr är en rimlig resekostnad för hästägaren att betala för sin oplacerade häst.. Vermotravet erbjuder en annan lösning på problemet kring hästbristen. För att få extra många svensktränade hästar att starta betalade Vermobanan i maj i år ut generösa transportbidrag i åtta av loppen. För varje svensktränad häst som startar får tränaren ett fast belopp på 15 000 kronor i transportbidrag. Dessutom får ägaren ytterligare 5.000 kronor om det skulle bli så olyckligt att hästen blir oplacerad i loppet. Och utöver det bjuder Vermo på logi för hästskötare och tränare. Olika falla ödets lott.
Hemmastarter måste prioriteras
Travsportens beslutsfattare måste ta till sig att tävlingar ska ordnas utifrån var hästarna finns, inte utifrån enskilda banors önskemål att arrangera travtävlingar, oavsett antal egna starthästar. Det får inte vara ett åtagande för de banor, som har egna hästar, att fylla ut startfälten för dem som saknar. Det behövs istället fler tävlingstillfällen till de banor som har hög procent av startande hemmahästar. Framför allt behövs lika villkor för att arrangera tävlingsdagar, dvs samma krav på antal hästar i aktiv träning i förhållande till antal tävlingsdagar.
När det gäller ST's kommande upphandling av tävlingsprogrammets innehåll känner jag mig trygg i förvissningen om att marknadsekonomin är starkare än planekonomin. Inte desto mindre behövs ett vitt papper istället för ett vitt arkiv då ett olyckligt formulerat protokoll andas brist på faktaunderlag och genomtänkt konsekvensanalys.
STs sportstatistik 2014, 2017 och per 15 april 2018
Solvalla har till sina sju närmsta banor Eskilstuna, Gävle, Lindesberg, Mantorp, Romme, Visby, Örebro, ett avstånd om totalt 237 mil eller i snitt 33,8 mil t o r. Tabellen anger antalet aktiva varmblodiga hästar i träning inom det området. Där finns 2018 även närmare 600 kallblod i träning.
Nedanstående tabell visar licensutveckling och hur många hemmahästar i träning som krävs för att Solvalla resp Solvallas grannbanor ska få arrangera en tävlingsdag med totalisatorspel. Som tabellen visar är kravet lägre på grannbanorna än på Solvalla.
Rätten att arrangera travtävlingar med totalisatorspel måste utgå ifrån lika villkor för alla banor. Spelbolagen kommer precis som ATG att utgå från sina villkor. Vilka travbanor och travtävlingar kommer efter omregleringen att vara särskilt eftertraktade av spelbolagen? Sett ur ett hästägarperspektiv måste banor med en stark hemmaprofil bli de som leder travsporten in i framtiden.