2018-07-15 Jorden runt på 6 dagar

Missnöjet bland travsportens folk har förstärkts ytterligare efter att pokalsatsningen bevisligen misslyckades. Det tar sig olika uttryck. Ett är missnöjet mot det tävlingsprogram som gäller för dagen och som ger oss alla huvudvärk. Ekonomin är kämpig i och med sämre besökande runt arenorna, vilket minskar utrymmet för banorna att skapa egna intäkter. Det blir inte bättre av de tråkiga rekryteringssiffrorna när det gäller nya hästägare. Om anledningen rannsakas framstår den dåliga kostnadstäckningen som en stor bov i dramat. Den i sin tur är orsakad av brist på dådkraft från våra banor i förhållande till ST, vilket även under flera år kännetecknat travhästägarnas valda företrädare.
Den organisationsförändring som nu är i vardande inom ST avspeglar att den nya styrelsen har uppfattat missnöjet. Det faktum att det finns planer på ett s k operativt råd, bestående av ett färre antal utvalda banor, säger oss att även travbanorna har vaknat till liv efter åratal av passivitet.. STs nya organisationsutredning har hittills kostat närmare en miljon. Det är säkerligen väl investerade pengar även om travsporten behöver högre extern kompetens i sitt strategiska arbete. För mig är det en gåta hur ATG alltjämt kan besättas av STs styrelseledamöter när kravet på oberoende närmar sig med överljudsfart.

Inför 2019 års tävlingsplanering kommer vi att tvingas förändra vårt planekonomiska system och istället närma oss marknadens sanning. Alla banor behöver en affärsmodell som gör att verksamheten fungerar utan att deras mål och mening, dvs hästägare som vill tävla med sina hästar, försvinner snabbare än en avlöning i januari.

Tävlingsveckan 24 – 30 juni
Tävlingsprogrammet veckan efter midsommar, söndag 24 juni t o m lördag 30 juni, gav en betydligt sämre omsättning än normalt för ATG. Fotbolls-VM kastade sin skugga över spelet på hästar.

Omsättningen backade med drygt 11 procent, medan prispengarna runt tävlingarna höjdes med 16,4 procent. E3 delade ut lika stora medel som förra året. Ca 23 procent av veckans prismedel kom från dessa insatslopp, vilket framgår av första tabellen nedan. Tävlingsprogrammet från och med 2014, även då med påverkan från fotbolls-VM, visar att vi tävlade från midsommardagen fram till fredagen veckan efter på ett traditionsenligt sätt. Stora banor, som Halmstad, Jägersro och Åby, hade sina fasta tävlingar samtidigt som landsortsbanor varit värdar för ett osaxat V86 under onsdagen.

Den södra regionen, som består av banor, här nämnda i storleksordning efter antal hästar i träning; Jägersro, Halmstad, Åby, Axevalla, Kalmar och Vaggeryd, var denna tävlingsvecka samtliga värdar för var sin tävlingsdag. Färjestad och Åmål bildade kantbollar till regionen. Banorna inom regionen, inklusive de nämnda systerbanorna utanför, valde även att sända hästar till tävlingar på Eskilstuna på måndag, Solvalla tisdagkväll, samt Örebro på torsdag.

Studien av tävlingsveckan börjar med V75 på Kalmar under söndagen, via Halmstadtravet på måndag, till lunch på Axevalla på tisdag, och tisdagkväll på Jägersro.

Därefter gick färden till V86 på Åmål onsdagkväll. Torsdagkvällen avnjöts på Åby. Fredaglunch åter till Kalmar, innan huvudarrangemangen på fredag och lördag skedde på Färjestad . Efter lördag på Färjestad med E3 och V75-finaler styrdes kosan till Vaggeryd, där V65-tävlingar avslutade veckans trav.



Att höga prismedel lockar gästhästar är givet. Samtidigt visar tabellen att vi i vardagstravet tvingas att resa i från istället för att resa till.



V75-tävlingarna under söndagen på Kalmar och lördagen på Färjestad har 83 procent tillresande. Det gav de 264 hästarna tillsammans 13.754 transportmil. Resenotan blev ca 688.000 kr då inkluderande ramloppens startande.

V86 på Åmål samlade drygt 91 procent tillresande med 3.513 mil innanför transportvästen.

V64, samt övrigt vardagstrav, samlade 793 gästhästar, som reste 23.708 mil till en kostnad om minst 1.185.000 kr.

Vardagstravet tävlade om 6.967.0000 kr, vilket gör att totalt hemmahästar och bortahästar betalar minst 17 procent av sina prispengarna till transporter i denna regions tävlande. Eftersom storbanorna har hög andel hemmahästar när det tävlas på hemmaplan betyder det ,vilket styrks av tabellerna, att kostnaden för transporter för kollektivet högst väsentligt reduceras om propparna kan skrivas med fördel för hemmahästarna. Ännu bättre blir det om antalet starter ökas i områden där de flesta hästarna finns.

Jägersro har 63 procent hemmahästar, Halmstad 44 procent, Axevalla 49 procent, Åby 24 procent, vilket sedan kan jämföras med Solvalla, som på tisdag samma vecka hade 56 procent.

Särskilt att notera
-Tränarna startar på hemmabanan endast vid vart tredje till vart fjärde starttillfälle.
-Halmstad har flest bortastarter, dvs endast 27 procent av starterna skedde på hemmaplan.
-Jägersros motsvarande siffra är 37 procent på hemmaplan.
-Åby – 26 procent
-Axevalla - 38 procent
-Kalmar – 81,7 procent (tillskrivs två tävlingsdagar)
-Att Jägersro som landets andrabana inte ges en egen V64-kväll på tisdagar är direkt kontraproduktiv för rekrytering av hästägare
-ST har för övrigt lyckats bra med denna veckas tävlingsplanering, men trots det kan man skruva i propositioner och tävlingssystem.
-ST har lyckats sämre med att hantera den hästbrist som är verklighet sedan länge. Om det inte skärs i kvantiteten kommer bekymren att öka, eftersom spelmarknadens efterfrågan gynnar intressanta tävlingar kring de starka banorna.
-Trots närapå optimal planering i Sveriges södra del reste hästarna tillsammans mer än 41.500 mil, vilket är detsamma som Jorden runt på mindre än 6 dagar, eller annorlunda uttryckt, drygt 10 varv runt ekvatorn.

Att resa från istället för att resa till
Hur bra mår hästarna av allt resande? Våra hästskötare har det minst sagt tufft. Tränarna och deras kunder (hästägarna) slåss mot den urlakade ekonomin, särskilt i vardagstravet. Folk och hästar reser som aldrig förr. Allmänt har resandet blivit billigare, men inte för travhästar eller deras ägare.

Solvalla
Till tisdagen den 26 juni hade Solvalla 115 anmälda till start. 64 av dessa var hemmahästar, dvs drygt 55 procent hemmahästar. Vår miljönota blev 640 hemmamil plus 2.370 bortamil, dvs en total om 3.010 mil som kostade hästägarna 150.500 kr. Vi delade inte ut mer prispengar än andra banor denna V64-kväll. Solvallas miljönota var som sig bör lägre tack vare vår höga andel hemmahästar. Samtidigt startade tränarna denna vecka på ytterligare tolv andra banor.

Det blir mer och mer uppenbart att våra egna propositioner inte räcker till, varken i innehåll eller till antal.



Förutom att Solvalla bidrog med 102 hästar till banorna under den undersökta veckan i den södra regionen arrangerade Solvalla sin egen tisdag. Av 115 hästar startande var 64 hemmahästar och detta till trots att flera av våra topptränare inte alls anmälde till den hemmakvällen.

Våra tränare “valde” likaså att resa till Bergsåker, Bollnäs, Eskilstuna, Halmstad, Färjestad, Kalmar, Solänget,Vaggeryd,Visby, Åby, Åmål, Örebro. Som framgår av tabellen hade de tio främsta tränarna totalt 150 starter, men endast 37 hemma. Båth, Djuse, Redén startade inte alls på hemmabanan. Betyder det att de inte är nöjda med propositionerna och med tävlingsprogrammet? Oavsett - deras kunder är som kollektiv inte nöjda med kostnaderna som genereras av tävlingsplaneringen. Tio-I-Topp med Kersti Adams Ray var ett nöje på 60-talet precis som Solvalla i ett historiskt perspektiv.

Solvallahästarnas tävlande på bortaplan ger onödig miljöpåverkan och skapar t o m högre kostnadsandel vid jämförelse mellan prispengar och transportkostnader. Med över 250.000 kr i transportfakturor gav Rättvik hästägarna den 9 juli en kollektiv nota på över 25 procent av prismedlen. Dalatravet, Romme och Rättvik tillsammans, hade ändå samlat 35 procent hemmahästar.

Travhästägarna
Riksförbundet Travhästägarna är varken representativt eller särskilt analyserande när man fastställer sina mål. Följande står att läsa på organisationens hemsida.

MÅL: Medlen till aktiva skall öka med minst 10 % varje år jämfört med 2018 års tilldelning om 1,033 miljarder tills de år 2022 når 1,5 miljarder kronor.
Genom att
• Gästboxhyrorna tas bort för den enskilde hästägaren.
• Av ST debiterade kostnader, så som avgifter för ägarskiften, slopas.
• Startpengen om 500 kronor höjs till 1000 kronor.
• Ökade prispengar.


Ska vi skratta eller gråta när Travhästägarna kräver minst 10 procents höjning av prismedel? Pokalen, som man själv har varit med att besluta om, kan inte delas ut till fullo, än mindre garantera prismedelsnivån för nästa år. Det krävs vassare knivar i analysen och bättre samsyn med sportens näring. Det framkommer tydligt i denna prioritering att man inte särskiljer hur deras förbättringsmål kommer att träffa olika typer av hästägare. Att Travhästägarna företräder allt annat än näringskollektivet synes uppenbart.

Gästboxhyrorna tas bort. Varför gästboxhyrorna? Varför inte istället ta bort boxhyrorna för hemmahästarna? Om boxhyrorna tas bort för alla startande skulle under den studerade veckan 1.140 startande rabatteras med ca 300.000 kronor som ska betalas på något annat sätt. Hemmastarter ska däremot uppmuntras med alla medel.

Höjd startpeng med 500 kr. Det skulle den undersökta veckan medföra att ett i all hast beslutat nödbidrag kostar ca 275.000 extra, som sedan ska tas ur prismedelspotten och premiera de sämst placerade hästarna.

Den svåra ekvationen
Storbanorna måste ges större betydelse i tävlingsplaneringen. De måste få utöka sina egna fasta tävlingsdagar, särskilt när ST nu för 2019 har slagit fast att antalet tävlingsdagar ska vara oförändrade. Det kan bara innebära att antalet lopp per tävlingsdag ska minskas. Är det rätt tänkt? Ökar vi verkligen på det sättet antalet anmälda per lopp? Måste vi inte istället analysera vilka hela tävlingsdagar vi inte behöver?Och framförallt var besparingarna måste ske!

Propositionerna måste förändras på så sätt att mer hänsyn ges till var hästarna och deras ägare finns. Åbys fördel är att det geografiskt ligger nära Halmstad och Axevalla Dessa banor har var för sig lika mycket hästar på sina träningslistor som Åby har.

Sveriges fem största banor är i ordning Solvalla, Jägersro, Halmstad, Åby och Axevalla när det gäller antal hästar i träning. Dessa fem banor representerar mer än halva Sveriges varmblodiga hästar. Deras betydelse för sportens nationella och internationella utveckling, såväl i tävling som i uppfödning, kan varken ifrågasättas eller motsägas. Därför måste vi låta dessa banor tillsammans vara tongivande inför nästa års tävlingsprogram. Vi måste i vardagstravet resa TILL hemmabanan, inte resa FRÅN hemmabanan.

Halmstad måndag, Jägersro tisdag , Solvalla onsdag, Åby torsdag – så ser önskelistan ut i södra Sverige. Det är dags att gå tillbaka till svunna tider. Solvalla bör ges ytterligare en tävlingskväll på måndagar.

Även Norrland behöver framtidstro. Bergsåker har normalt 63 procent tillresande, men borde ändå tillsammans med Boden, som har 50 procent hemmahästar, tilldelas fasta dagar. Varför är Umeå en vinterbana när den även borde vara en sommarbana? Även Östersund har betydelse. Dessa norrlandsbanor har det gemensamt att de har många utländska gästhästar.

Lokalt BAS-inflytande
Varje bana behöver egna representativa BAS-organisationer eftersom det är på hemmabanan de har sin förankring och sitt ursprung. De frågor som måste ställas är hur varje bana kan öka antalet nya hästägare? Vad saknas i banans propositioner? Behövs fler eller färre tävlingsdagar kring den egna bana för bättre lönsamhet?

Tuffa beslut stundar. För banor med krympande andel hemmahästar väntar stora bekymmer, särskilt som hästbristen i vardagstravet är ett faktum och därmed ska tas på allvar av de personer som är satta att ta ansvar för sportens framtid.

Enligt ST utgör 36 procent genomsnittet för banornas startande hemmahästar. 10 banor överstiger och 22 banor understiger detta snitt. Minskade resekostnader utgör en betydande besparing för hästägarna. För att ställa saken på sin yttersta spets: Vad händer om och när ägarna till vardagstravets hästar inte accepterar långa resor utanför sitt närområde? Hur länge kan sportens lokala företrädare bortse från det minskande antalet hästar och hästägare kring den egna banan? Hästägare vill gärna resa till men inte tvingas resa i från, sin hemmabana.


Noteringar
Siffrorna avseende prispengar och omsättning är avrundade värden
Transportavstånden är satta enligt STs avståndstabell och beräknats t o r.
Hemmahästarna har kalkylerats med 100 km t o r.​
Transportkostnad beräknas efter femtio (50) kronor per mil (10 km)​
Utlandsbanors avstånd beräknat till närmsta gräns
.



Björn Damm
X
Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du detta. Läs mer