2018-05-08 Pannkakan som sprängdes
Upp som en sol, ned som en pannkaka, eller pokalen som sprängdes? Travsportens pokal är bara en av flera solar som har blivit till pannkaka.
Under de senaste fyra åren har många beslut inom Svensk Travsport förvandlat solen till en pannkaka.. Pokalöverenskommelsen gjorde att publiken blev tillplattade som pannkakor. Vi avstod upplevelsen på plats och sportens rekryteringsbas hamnade i pannkakssmeten.
Hästägarnas mångfald skulle förbättras, men blev till pannkaka, eftersom tävlingsprogrammet inte ändrades snabbt nog. Hästarna fortsatte tävla utanför sitt närområde. I takt med brist på hästägare kom hästbristen som ett brev på posten. Postnord kunde inte ha gjort saken bättre än ST, som tillåtit den redan klena hästägarekonomin att försvinna som ett brev på posten.
Åldersutvecklingen för travsportens innehåll fortsätter linjärt åt fel håll Det gör också rekryteringen. Vi blir färre och färre och äldre och äldre. Eftersom närapå två tredjedelar av Sveriges pensionärer, ur ett EU perspektiv, räknas som “fattigpensionärer” uppstår inga tveksamheter om analysen. Kostnadstäckningsgraden för hästägandet måste förbättras så att mångfalden i travsporten kan återskapas.
Travsportens dröm Pegasus blir till en mardöm. Det blir inte större trovärdighet när Johan Lindberg tvingas lämna sitt uppdrag som pastor och förflyttas till farmarlaget i drömfabriken. Pegasus 2020 är en drömprodukt utan verklighetsförankring. Pegasus vingar har gett vissa i Hästsportens Hus detsamma.
Att den tidigare “utköpte” Ulf Hörnberg blir t f VD är en knäpp på näsan åt Hans Ljungkvist som ensam i travhistorien lyckats med bedriften att i princip göra en pannkaka av det mesta.
Jeff Gural, mannnen bakom Meadowlands förändring i modern tid, har problem. Han gör ett nytt utspel för amerikansk travsport. Enligt ett nyhetsbrev från Harness Racing Update vill han ta prismedel från stakesloppen och ge till äldre hästar för att möta hästbristen när de yngre tryter. Detta trots att Meadowlands minskat sitt tävlingsutbud med över 50 procent. Spelet går dock bra. Har vi hört det förut?
DAGENS SOL OCH VÅR - POKALEN SOM INTE DELAS UT!
Solvalla, Jägersro och Åby har under åren 2014 -2016 delat ut prismedel enligt följande; Tabellvärden kommer från travsport.se /Årsstatistik i miljoner kronor. Siffrorna inom parantes visar den normala fördelningsnyckel som dessa banor har.
Bestämt är att vi ska (skulle) dela ut 180 miljoner i extra prismedel under 2018. Dessutom ska vi förbättra runt travbanorna med ytterligare 90 miljoner. Jag läser att Solvallas centrala prismedel ökar med 17 miljoner i år. Åby och Jägersro ca 8 till 9 miljoner. Hur är detta möjligt!
Är det så att storbanorna inte får de tillskottsmedel de borde ha? Istället för vad brukligt är tilldelas de endast hälften. Vad blir nästa steg i denna socialpolitiska anda? Eller har STs och ATGs styrelser spelat bluffstopp med alla banors prismedel? Är det så att ATG s ekonomi, fonderade vinstmedel från tidigare år, är hårt ansatt och att detta ligger till grund för att det inte delas ut pokalmedel som det ska?
STs styrelse och tjänstemän i Hästsportens hus som ansvarar för tävlingsprogrammet; vi vill se siffror för hela 2018!
Styrelser och anställda travbaneledningar; visa förhållandet runt er bana! Syna pokalkorten - NU!
Hästbristen hindrar sportens utveckling. Sportens renässans måste bygga på ett ökat tillskott av hästar och att de bästa för sporten vidare i avelsboxen. Det kan fungera med ett bra system som fogar samman avel och tävlingsstruktur i rätt ordning. En sund tävlingsstruktur och höga prissummor skapar hästägare som efterfrågar hästar. Det ger i sin tur signaler till uppfödare och hingsthållare att det är både lönsamt och meningsfullt att föda upp hästar.
Det behövs förståelse och insikt hos travfolket om vårt nuläge för att vi ska kunna sluta leden och påbörja den mödosamma vandringen mot att återuppbygga svensk travsport. Om vi tror att vi kan fortsätta att bedriva Robin Hood-politik, när den bevisligen har skadat vår nationella sport, då har vi inte lärt oss någonting.
Låt oss börja med att enas om vad som är mitt och vad som är ditt. Andras hästar ska inte tvingas till långresor för att delta i vardagstrav därför att min bana, trots socialpolitiskt omfördelade prispotter och med dåligt lokalanpassade propositioner, inte har hemmahästar nog att fylla sina lopp.
Våra sol- och pannkaksfrågor får inte skapa oenighet bland oss hästägare. Vi behöver enighet och bättre samverkan. Låt oss skapa en gemensam hästägarplattform för att framgångsrikt utveckla travsporten.
Hästägarnas mångfald skulle förbättras, men blev till pannkaka, eftersom tävlingsprogrammet inte ändrades snabbt nog. Hästarna fortsatte tävla utanför sitt närområde. I takt med brist på hästägare kom hästbristen som ett brev på posten. Postnord kunde inte ha gjort saken bättre än ST, som tillåtit den redan klena hästägarekonomin att försvinna som ett brev på posten.
Åldersutvecklingen för travsportens innehåll fortsätter linjärt åt fel håll Det gör också rekryteringen. Vi blir färre och färre och äldre och äldre. Eftersom närapå två tredjedelar av Sveriges pensionärer, ur ett EU perspektiv, räknas som “fattigpensionärer” uppstår inga tveksamheter om analysen. Kostnadstäckningsgraden för hästägandet måste förbättras så att mångfalden i travsporten kan återskapas.
Travsportens dröm Pegasus blir till en mardöm. Det blir inte större trovärdighet när Johan Lindberg tvingas lämna sitt uppdrag som pastor och förflyttas till farmarlaget i drömfabriken. Pegasus 2020 är en drömprodukt utan verklighetsförankring. Pegasus vingar har gett vissa i Hästsportens Hus detsamma.
Att den tidigare “utköpte” Ulf Hörnberg blir t f VD är en knäpp på näsan åt Hans Ljungkvist som ensam i travhistorien lyckats med bedriften att i princip göra en pannkaka av det mesta.
Jeff Gural, mannnen bakom Meadowlands förändring i modern tid, har problem. Han gör ett nytt utspel för amerikansk travsport. Enligt ett nyhetsbrev från Harness Racing Update vill han ta prismedel från stakesloppen och ge till äldre hästar för att möta hästbristen när de yngre tryter. Detta trots att Meadowlands minskat sitt tävlingsutbud med över 50 procent. Spelet går dock bra. Har vi hört det förut?
DAGENS SOL OCH VÅR - POKALEN SOM INTE DELAS UT!
Solvalla, Jägersro och Åby har under åren 2014 -2016 delat ut prismedel enligt följande; Tabellvärden kommer från travsport.se /Årsstatistik i miljoner kronor. Siffrorna inom parantes visar den normala fördelningsnyckel som dessa banor har.
Bestämt är att vi ska (skulle) dela ut 180 miljoner i extra prismedel under 2018. Dessutom ska vi förbättra runt travbanorna med ytterligare 90 miljoner. Jag läser att Solvallas centrala prismedel ökar med 17 miljoner i år. Åby och Jägersro ca 8 till 9 miljoner. Hur är detta möjligt!
Är det så att storbanorna inte får de tillskottsmedel de borde ha? Istället för vad brukligt är tilldelas de endast hälften. Vad blir nästa steg i denna socialpolitiska anda? Eller har STs och ATGs styrelser spelat bluffstopp med alla banors prismedel? Är det så att ATG s ekonomi, fonderade vinstmedel från tidigare år, är hårt ansatt och att detta ligger till grund för att det inte delas ut pokalmedel som det ska?
STs styrelse och tjänstemän i Hästsportens hus som ansvarar för tävlingsprogrammet; vi vill se siffror för hela 2018!
Styrelser och anställda travbaneledningar; visa förhållandet runt er bana! Syna pokalkorten - NU!
Hästbristen hindrar sportens utveckling. Sportens renässans måste bygga på ett ökat tillskott av hästar och att de bästa för sporten vidare i avelsboxen. Det kan fungera med ett bra system som fogar samman avel och tävlingsstruktur i rätt ordning. En sund tävlingsstruktur och höga prissummor skapar hästägare som efterfrågar hästar. Det ger i sin tur signaler till uppfödare och hingsthållare att det är både lönsamt och meningsfullt att föda upp hästar.
Det behövs förståelse och insikt hos travfolket om vårt nuläge för att vi ska kunna sluta leden och påbörja den mödosamma vandringen mot att återuppbygga svensk travsport. Om vi tror att vi kan fortsätta att bedriva Robin Hood-politik, när den bevisligen har skadat vår nationella sport, då har vi inte lärt oss någonting.
Låt oss börja med att enas om vad som är mitt och vad som är ditt. Andras hästar ska inte tvingas till långresor för att delta i vardagstrav därför att min bana, trots socialpolitiskt omfördelade prispotter och med dåligt lokalanpassade propositioner, inte har hemmahästar nog att fylla sina lopp.
Våra sol- och pannkaksfrågor får inte skapa oenighet bland oss hästägare. Vi behöver enighet och bättre samverkan. Låt oss skapa en gemensam hästägarplattform för att framgångsrikt utveckla travsporten.