2018-02-24 Det som göms i snö
För oss som flyr till utlandet under den svenska vargavintern ger oss direktsändningen från Travgalan en chans att få se de två- och fyrbenta travhjältarna motta sina välförtjänta priser. Inte minst fylls den svenska travsjälen med stolthet när Solvallas Torbjörn Jansson får utmärkelsen som travets hedersambassadör. Svensk Travsport, så rätt, så korrekt, tack.
Kanske förstår kritikerna att storbanesamarbete är nödvändigt när loppet propositionsmässigt konkurrerar med Åby Stora Pris. Här får ST skarp kritik för brist i planeringen. Det är vad det handlar om för framtiden, samarbete mellan banor, och kunskap om var hästarna och deras ägare finns, och förståelse för olika preferenser. Återkommer lite längre ned med ett hjälpmedel för det..
Livet efter galan
Med Travgalan lämnar vi travåret 2017 bakom oss. Inför 2018 var vi lovade en pokal magiskt fylld till randen med prismedel, men som i praktiken visade sig vara en luftballong. Så kan det gå när de som styr håller igen när de borde ha avancerat.
Pokalöverenskommelsen var från början ren hokus pokus. Besvärjelsen består av olika delar dålig förankring, felaktiga beslutsunderlag, ej representativa beslut, gömd och glömd transparens bakom murar av affärshemligheter. Simsalabim och borta var en vettig kostnadstäckning, med minskat antal aktiva, hästar och hästägare som följd.
I sitt senaste veckobrev försöker magikern Johan Lindberg att dölja kritik genom att lägga färggranna slöjor över misslyckandet. Han gör det bl a genom en kollektiv anklagelse mot alla som kritiserar.
”- Det är inget tvång att älska travsport. Det är nämligen fullständigt valfritt och tycker man inte om den bör man heller inte vara kvar i den. Jag och många med mig har gjort valet. Och vi kommer aldrig lämna vår sport för att vi älskar den.”
Missriktad kärlek är inte ovanligt. Se bara på matte som övergöder hunden. Travsportens ledning satte sina älsklingar på svältkost istället. Övervikt är ohälsosamt, och fet föda i form av prispengar leder bara till feta travtränare, var den ovetenskapliga teorin bakom dieten.
Vi vet alla att vi har ett fritt val. Många har också gjort valet att lämna sin olyckliga och dysfunktionella kärleksrelation på egen hand, utan uppmaning från generalsekreteraren. Hur många fler har sporten råd att mista? Kvar är ”de tappra femhundra” som vill bidra till proaktiva och lösningsorienterade beslut, istället för de passiva styrningar vi har sett hittills.
Kostnadsöversyn
När Lindberg i samma veckobrev skriver att det är väsentligare med att sänka kostnader än att höja intäkter, då tar han ny höjd för sin luftballong. Naturligtvis är det inte fel att samtidigt sänka kostnader om det bidrar till att fler ges möjlighet att stanna kvar eller komma in i sporten. Sporten kan bara direkt sänka de kostnader man själv råder över som t ex avgifter av olika slag. För att sänka tränings- och startkostnader krävs helt andra åtgärder som sporten delvis råder över, men i huvudsak inte kan påverka alls. Att antalet hästägare har minskat, och fortsätter att minska, har tyvärr sin grund i helt andra saker än boxhyror för amatörerna. Solvalla har f ö endast 218 personer med andra licenser än A-licens, så totalkostnaden på vår hemmabana är marginell.
Näringen inom svensk travsport behöver förbättrade förtjänstmöjligheter. Det ska inte ske genom att A-tränarna betalar subventionerade hyror. Det ska inte heller ske genom att de lockas debitera luft, eller salt, genom ett factoringsystem som idag tillåter det. De drygt 4.000, som betalar räkningarna för sina hästar i proffsträning (7.797 hästar), har i en aktuell debatt blivit uppmärksammade på att många avräkningar saknar debiteringsunderlag i ST's TDS-system. Vi uppmanar ingen att lämna sporten, men däremot att kontrollera vad man betalar för. Kom också ihåg att ingen tränare har rätt att beställa varor eller tjänster, som hästägaren ska betala, om det inte har överenskommits. Att ifrågasätta kan hos vissa tränare leda till att hästen blir uppsagd på dagen. Som tur är håller de allra flesta tränare en mogen och professionell nivå och förstår vikten av att visa sina kunder respekt.
Till den förstnämnda kategorin, som inför kritik säger upp kunder och hästar, ingår helt uppenbart ST's generalsekreterare. Den som har synpunkter och kritik mot hur sporten sköts uppmanas att lämna med det underförstådda budskapet att vi inte älskar tillräckligt. När det gäller kostnadsbesparingar har Johan Lindberg rätt i en sak. ST behöver sänka sina kostnader. Det är en bra början om kostnadsöversynen tar tag i toppen av isberget.
Har ST något att dölja?
För att återgå till tävlingen om vem som älskar sporten mest. Vår förenings Björn Damm har av ren och oförfalskad kärlek till sporten fortsatt att fråga Svensk Travsports egen databas, nu senast i januari 2018, om hur det egentligen står till. Hur mår sporten? Var finns den? Hur ser den ut? Vem/vilka äger våra hästar och var finns de i träning?
Varför har inte sportens styrelser och tjänstemän brytt sig om att ställa samma frågor? Eller har man ställt dem och ignorerat eller mörkat svaren? Eller bara inte förstått? Saknas kompetensen? Kunskapen är nödvändig för att leda svensk travsport in i de stora förändringstider som väntar.
Resultatet av datauppgifterna blev, efter “avancerat excelarbete”, till ett systemverktyg för strategiska och operativa beslut såväl för sportens ägare, travsällskapen, som för travförbundet. Eftersom förbundet regelmässigt uppdaterar sin databas varje månad kan det förse verktyget och dess ägare, travsällskapen, med rätt information “all night long”. Banornas avgift till ST är betydande. Därför bör all service användas. Materialet kan utomordentligt väl även användas som marknadsundersökningsunderlag för travtränare, hästägare och deras organisationer eller företrädare. Varför har inte ST i sitt arbete med Pegasus tagit fram fakta och samtidigt pekat på att travsällskapen har det egentliga ansvaret för rekrytering av nya hästägare?
Verktyget ger banorna underlag till att utforma bättre propositioner. I kombination med uppgift om startaktiva hästar skapas kontroll över tävlingsplaneringen. Planeringen ska ske efter för hästarna och hästägarna korrekta principer, dvs i första hand tävling på hemmabanan eller banorna i närområdet.
Sammanställningen ger information om de dryga 16.500 hästarna och deras ägare/företrädare. Eftersom materialet ger kunskap om ägarkonstellationer, och dessutom ägarkoncentrationer, ges även svar på hur många hästar som tränarna själva har del i. Vi får svar på om banors demokratiska inflytande över travsporten är realistiskt i förhållande till deras egna tävlingsförutsättningar för framtiden. Materialet är fördelat på hästarnas ålder, varmblod/kallblod, licenstillhörighet, bantillhörighet, samt ägarnas och företrädarnas bostadsort, demografiskt uppdelat med länskartor. Filtreringsalternativet ger direkt möjlighet att utläsa olika ägarkoncentrationer och därmed förstå vem som är kund och var framtidens tävlingar främst ska arrangeras.
En fråga som materialet även svarar på är om det är realistiskt att tro att STs familjeband ska hålla framgent. Analysen ger en stark signal om att Solvalla och övriga storbanor med automatik kommer att få ett mycket starkare inflytande över sporten än vad som gäller idag.
Varsågod, nedan bifogas 3 olika pdf, som är delexempel på materialets innehåll. Den som vill fördjupa sig för sina egna travsällskaps räkning kan kontakta Björn Damm per mail, eller läs i Sulkysport.
Hästägandet i hela travsverige
Hästägandet på Solvalla
Hästägandet till 3-åringar i träning på Solvalla