"Det är häftigt att betala skatt" - ett klassiskt citat av Mona Sahlin
2017-11-22 "Det är häftigt att betala skatt"
Det slutliga förslaget till en öppnad spelmarknad förväntas snart mala vidare mot Sveriges riksdag. Med spänning väntar vi på propositionen som ger travsporten möjligheter till - i bästa fall – 400 till 500 miljoner nya kronor. Helt avgörande blir den skattesats som föreslås. Det är många om budet och med lobbyister som talar i egen sak. I den gemensamma marknadens direktiv förväntas, klokt nog, lika villkor bli rådande. Vi tror oss veta innan jul och vi vill ha hårda julkappar.
Många talar om en eskalerande hästbrist. Det vore mer korrekt att säga att vi har en akut hästägarbrist. Vad döljer ST eftersom uppdaterad statistik saknas, vilken visar var hästägarföreträdarna bor och var deras hästar finns i träning?
I skuggan av den haltande pokalöverenskommelsen ser vi ljuset som ska återupprätta nyrekryteringen av hästägare. Den svenska travmodellen bygger på ett sportsystem som sörjer för division 5 upp till elitserien. Systemet förbättras genom modifierade prisskalor i de olika divisionerna. Det kommer aldrig spelas division 5-matcher i Globen eller på Friends arena. Det ska vi inte heller göra på travsportens nationalarena. Vad vi istället behöver göra är att återskapa magnetismen inom travsporten. vilket innebär högklassig sport med stjärnspäckade startfält. Vi måste återskapa värdet av att avnjuta sporten på plats.
De flesta hästägare bor i stadens ljus. Till stor del fördelas deras hästar till tränare i närområdet. Vi förväntar oss att våra hästar ska kunna tävla i närområdet. Vi talar givetvis om hästar i A-träning, dvs den licensform som fortfarande innehåller externa kunder och därför inte blir ifrågasatt som näringsverksamhet av skatteförvaltningen. I skrivande stund blir B-tränade hästars ägare i allt ökad omfattning ifrågasatta. Situationen för sporten blir därmed allvarlig i sin textur.
Sportens livskraft kräver ständig utveckling. Därför måste näringens villkor prioriteras. Sporten ska inte att skicka mer pengar till den sektion som rakt igenom består av människor som av olika skäl ändå väljer att sluta med sin hobby. Det är detsamma som att skicka pengar i sjön, eftersom vi kan se den negativa utvecklingen i travsportens backspegel.
Många menar att hästägandet rakt igenom är en hobby. Inget kan vara mer fel. Alla personer, såväl fysiska som juridiska, investerar kapital i syfte att nå en viss avkastning. För hästägare kombineras det med en upplevelse som baseras på mjuka värden och kärlek till hästar.
Fokus måste flyttas till A-tränarens hästars ägare, men också mot dem som under andra licenskategorier driver sitt hästägande med krav på näring. Näringens hästar står för över 90 procent av deltagandet i sportens insatslopp. Den har likaså skyhög majoritet när vi ser till tävlingsdeltagandet i sportens elitserie. Givetvis är alla hästar, oavsett tränarens licenskategori, välkomna att tävla i de olika divisionerna.
I andra sporter får man som första pris ett par idrottsskor i division fem, men ordentligt betalt i de högsta divisionerna. Så ska det även vara inom travet för då kommer rekryteringen av nya hästägare att fungera igen.
Våra idrottsstjärnor i de högsta divisionerna betalar skatt - mycket skatt - och de som äger travsportens stjärnor måste ges samma möjlighet. Välkommen Svensk Travsport att ordna det med kraftigt höjda prismedel. ATG har redan kastat handsken i den offentliga debatten och utmanat andra spelbolag om vem som på lika spelvillkor betalar mest skatt.
Samtidigt måste vi ställa oss frågan vilka som vårdar och trovärdigt representerar travsportens ovärderliga kulturskatt?
I skuggan av den haltande pokalöverenskommelsen ser vi ljuset som ska återupprätta nyrekryteringen av hästägare. Den svenska travmodellen bygger på ett sportsystem som sörjer för division 5 upp till elitserien. Systemet förbättras genom modifierade prisskalor i de olika divisionerna. Det kommer aldrig spelas division 5-matcher i Globen eller på Friends arena. Det ska vi inte heller göra på travsportens nationalarena. Vad vi istället behöver göra är att återskapa magnetismen inom travsporten. vilket innebär högklassig sport med stjärnspäckade startfält. Vi måste återskapa värdet av att avnjuta sporten på plats.
De flesta hästägare bor i stadens ljus. Till stor del fördelas deras hästar till tränare i närområdet. Vi förväntar oss att våra hästar ska kunna tävla i närområdet. Vi talar givetvis om hästar i A-träning, dvs den licensform som fortfarande innehåller externa kunder och därför inte blir ifrågasatt som näringsverksamhet av skatteförvaltningen. I skrivande stund blir B-tränade hästars ägare i allt ökad omfattning ifrågasatta. Situationen för sporten blir därmed allvarlig i sin textur.
Sportens livskraft kräver ständig utveckling. Därför måste näringens villkor prioriteras. Sporten ska inte att skicka mer pengar till den sektion som rakt igenom består av människor som av olika skäl ändå väljer att sluta med sin hobby. Det är detsamma som att skicka pengar i sjön, eftersom vi kan se den negativa utvecklingen i travsportens backspegel.
Många menar att hästägandet rakt igenom är en hobby. Inget kan vara mer fel. Alla personer, såväl fysiska som juridiska, investerar kapital i syfte att nå en viss avkastning. För hästägare kombineras det med en upplevelse som baseras på mjuka värden och kärlek till hästar.
Fokus måste flyttas till A-tränarens hästars ägare, men också mot dem som under andra licenskategorier driver sitt hästägande med krav på näring. Näringens hästar står för över 90 procent av deltagandet i sportens insatslopp. Den har likaså skyhög majoritet när vi ser till tävlingsdeltagandet i sportens elitserie. Givetvis är alla hästar, oavsett tränarens licenskategori, välkomna att tävla i de olika divisionerna.
I andra sporter får man som första pris ett par idrottsskor i division fem, men ordentligt betalt i de högsta divisionerna. Så ska det även vara inom travet för då kommer rekryteringen av nya hästägare att fungera igen.
Våra idrottsstjärnor i de högsta divisionerna betalar skatt - mycket skatt - och de som äger travsportens stjärnor måste ges samma möjlighet. Välkommen Svensk Travsport att ordna det med kraftigt höjda prismedel. ATG har redan kastat handsken i den offentliga debatten och utmanat andra spelbolag om vem som på lika spelvillkor betalar mest skatt.
Samtidigt måste vi ställa oss frågan vilka som vårdar och trovärdigt representerar travsportens ovärderliga kulturskatt?