2017-10-20 Uppdrag och trovärdighet
Utan att institutionalisera sin uppgift ska Svensk Travsport till sina ägare, travsällskapen, leverera kunskap befriat från allt annat än professionella värderingar. Det talas idag mycket om tjänstemannastyre, dvs att beslutspyramiden har hamnat upp och ner.
Trovärdighetsbanken verkar för närvarande sakna alla säkerhetsfunktioner inom svensk travsport. Konsekvenserna för trovärdigheten blir extra förödande när kungakronor hamnar på sned. Den aktuella Corky-affären, som tar plats i Stockholms Tingsrätt precis lagom till Alla Helgons Dag, kommer att få stor betydelse för framtiden. Medvetet handlat kan det vara bedrägligt. Om det är omedvetet är det under alla förhållanden fel att med ena handen vara uppdragstagare och med den andra ta emot kickbacks bakom ryggen på sin uppdragsgivare. Det är naivt att inte förstå att detta kan få konsekvenser med ett långt större signalvärde än det sexsiffriga belopp som provisionen sägs ha varit.
Hur dessa utbetalats är kanske en väl inlåst affärshemlighet, som dock bilateralt kommer att dyrkas upp. Ingen kan och ska ljuga, Ingen ska lockas till tveksamma och omdömeslösa affärer. Det är självklarheter som branschen insåg redan 2003. Därför förbjöd avtalet mellan förbunden för hästägarna och travtränarna att provisioner fick förekomma, i vart fall på det sätt som det här ansetts ha gått till. Hur kan personer som sitter eller har suttit på olika strategiska positioner inom travsporten bortse från avtalsinnehåll, som dom borde ha tagit del av? Läst men inte förstått? Knappast.
Nu måste basorganisationerna säga ifrån och stå upp för det avtal som framsynt träffades för nästan 15 år sedan, Syftet var inte bara för att skydda uppdragsgivarna, dvs hästägarna, utan även för att höja trovärdigheten för hästägarnas leverantörer, travtränarna. Avtalet var en
del av branschens nödvändiga reningsprocess. RST/Travhästägarna bör gemensamt med TR göra ett tydligt statement i frågan. Avtalet från 2003 måste ratificeras genom ett tydligt ställningstagande.
Linn Andersson påstår i sin blogg på Legolas.bets hemsida att avtalet är förändrat under senare år. Av vem och varför har det i så fall skett? Har det varit föredraget och beslutat i RSTs och TRs förbundsstyrelser?
Att generellt framföra försvaret "att provisioner är vanliga inom travsporten" är att helt bortse från den ordning som råder inom alla andra branscher. Om en mäklare eller en agent erhåller provision från säljaren för att för dennes räkning sälja ett objekt är det helt i sin ordning. Om en mäklare/agent har fått uppdraget att köpa en häst till en uppdragsgivare och samtidigt tar emot provision från säljaren kan det vara trolöshet mot huvudman. Samma förhållande råder vid auktioner om en tränare får osynligt betalt av säljaren för att köpa en häst åt en hästägare. Det gäller inte bara att hålla tungan rätt i mun. Den måste hållas i rätt mun, något som ett par av våra allra mest uppburna travikoner nu blivit beskyllda för att inte ha gjort.
Att svensk travsports stora är inblandade i ett tvistemål, från Jimmy Takter i väst till Stig H och Erik A i öst, gör inte kommande rättegång mindre intressant. Att tvistande parter har olik uppfattning hör till sakens natur. När det framkommer att inkallade vittnen har känt till angivna brister hos hästen, innan affären genomfördes, då verkar de ha agerat synnerligen omdömeslöst och utanför sitt uppdrag. Svaranden menar nämligen att eventuella brister tydligt har framförts till köparnas ombud.
Även de diametralt olika veterinärutlåtandena kommer att granskas. Att olika intyg rättsligt kan ta ut varandra må vara en sak, men hästens testiklar kan inte ställa om från felvänt till rättvänt bara för att det passar de som verkställde undersökningen, eller underlät att undersöka. Svaren kommer att lämnas under sanningsförsäkran.
Hästen i centrum och rättvisa åt inblandade parter tvingar fram svaren på de bakomliggande sakfrågorna. Hårtussarna har kontrollerats, men sportens provbanker måste öppnas, vilket gjordes i Caballion-fallet. Hela travsportens verksamhet måste omges av öppenhet. Det kräver djurskyddet. Det kräver kunden, men även de som har kommit att hamna på den anklagades bänk. Sporten behöver tåla granskning speciellt när trovärdigheten står på spel.
Olämpligheten i att mutdömda ska tas till nåder må vara av annan kaliber än denna kula, eftersom RST/Travhästägarnas valberedning levererade till laddstationen ett prov på dåligt omdöme med lika illavarslande signalvärde. Stockholm fick inte sin landshövding. Norrbotten borde inte heller ha en styrelserepresentant som brottsligt haft fingrarna i syltburken. Hur ska trovärdigheten öka för vår sport om vi accepterar tveksamma värderingar om etik och moral med en kollektiv låtgå-mentalitet?
Sporten håller andan och undrar vilset om avtalsinnehåll, lagar och regler, men framförallt om våra egna värderingar, ska medföra att lika villkor inte gäller för alla. Avtalet mellan RST och TR ska följas. Sporten behöver inte mer skit. Pengar blir inte halta, men de kan smitta ned sporten med dåligt anseende.