2017-06-06 Springaren - mer än en schackpjäs
ATGs ordförande Mats Denninger, och hans motsvarighet i ishockeyns värld, gjorde upp i korridorerna. Den överenskommelsen kostade ATG drygt 25 miljoner årligen ur en kostnadsbudget som vida överstiger de 300 miljoner som sporten är lovad ur pokalen.
Att svensk ishockey har samarbete med andra spelbolag ser ATG genom fingrarna med. Därför syns det extra märkligt när ATG ska driva juridiskt korståg mot Legolas.bet. ATG kräver i sin stämningsansökan ett omedelbart förbud för spelbolaget att använda namnet ”Legolas”. Inför den kommande processen tvingas ATG lämna en bankgaranti. ATG använder friskt sina monopolpengar, medan andra tvingas gå i fängelse utan att passera gå.
Återigen visar ST sin brist på ägaransvar när man tillåter att meningslösa strider hela tiden sker på travsportens bekostnad. Prestigekamper tycks få kosta hur mycket som helst, medan sporten ska suga på ramarna.
Staten har annars inga betänkligheter när det gäller utländska spelbolag. Det borde egentligen vara ett dilemma när AP-fonderna är stora individuella innehavare i flera utländska spelbolag, samtidigt som man tillåter att ATG urholkar travsporten och den egna verksamheten.
Var är bankgarantin för de 300 millar som vi blev utlovade skulle finnas i pokalen? STs oförmåga att följa normal affärsmoral blir alltmer uppenbar då man även har vinglat hit och dit i sina kontakter med Legolas.bet.
Vi som hästägare måste återigen begära att STs styrelse står upp för sina huvudmäns rätta intressen. Om travsporten vore ett schackspel kan springaren/hästen slå både framåt, bakåt och åt sidan och både kung och drottning förloras. Vi och våra hästar slår bakut då vi är innerligt trötta på att lämna startgarantier till ATGs alla spelformer utan att få berättigad ersättning. Speciellt nu när pokalen, som skulle fyllas, omdömeslöst töms av samma spelbolag som lovade att fylla den.